Seminarium 29 maj, opponering på C-uppsatser

Jag har valt att sammanfatta en av de uppsatser vars opponering jag gick på nämligen C-uppsatsen ”SMS - att regissera sig själv, en studie om SMS som ett uttrycksmedel”. Jag valde att läsa den här uppsatsen eftersom det är ett intressant ämne som jag inte har hört eller läst så mycket om men som ändå är högst aktuellt idag. Jag själv, och de flesta i min omgivning, använder sig ju av SMS varje dag och jag har själv tänkt på vad det kan ha för konsekvenser, om det främjar eller hämmar sociala kontakter.
Deras forskningsfråga: ”Vad gör SMS till ett unikt uttrycksmedel?” tyckte jag kändes lite konstig eftersom det de ville undersöka och förstå var SMS som kommunikationsmedel samt vad det kunde innebära för den sociala interaktionen. Dessutom kan man ju ifråga sätta SMS som ett unikt uttrycksmedel, är det verkligen ett helt unikt sätt att kommunicera idag?
Generellt var att de som de intervjuat sa att de vågade ta kontakt mer via SMS än vad de skulle göra i fall man skulle ringa. De tyckte också att det var skönare med SMS än telefonsamtal ibland eftersom man gavs tid att tänka efter ett tag innan man svarade. Detta ställde dock högre krav på svaret efter som det avslöjades att man ibland kunde visa SMS för andra i ens omgivning.
Det var en intressant text att läsa eftersom jag känner igen mig i diskussionerna som fördes. Jag tyckte dock att den var lite slarvigt skriven på sina ställen men över lag en bra uppsats med ett ämne som känns lite nytänkande!

Seminarie 10/5

Seminariet hölls av Jakob Thorlander vars forskningsinriktning är interaktion för barn, med barn och av barn. Han forskade mycket kring hur man kan få barn att programmera/konstruera sitt eget system, t.ex. egna spel och berättelser. För att kunna skapa verktyg för barnen så att de kan skapa egna system behöver man dels förstå de faktiska aktiviteterna som barnen engagerar sig med verktygen, dels utforma miljöer och aktiviteter som stödjer barn att använda verktygen som designas åt dem samt analysera barnens interaktion med och kring teknologin.
Inom forskningsområdet hade de tre centrala hållpunkter,
Barns eget skapande
Samarbete, man ska inte sitta och arbeta själv vid datorn.
Utformning av nya representationsformer.
Vi fick se filmer från olika delar av forskningsprojektet. Något som var imponerade va att se barnen som presenterade de spel som de gjort själva ”from scratch”. Imponerade att se vad de kunnat åstadkomma, knappt så jag själv vet hur jag skulle göra! De hade också använt sig av en programmeringsmatta där barnen tillsammans kunde programmera utan att behöva vara låst till datorskärmen. Genom att flytta saker som låg på mattan så projicerades det på väggen. Alla delar på mattan hade specifika id som gjorde att man kände av när de flyttades. Det var lite svårt att förstå men barnen på filmen verkade verkligen ha fattat, men precis som Jakob sa så utspelade sig hälften på datorn och hälften i rummet när barnen byggde upp världar, figurer och berättelser.
Jag tycker att det var ett väldig intressant seminarie eftersom jag själv är intresserad av datorer och barn användande av datorer och dess påverkan. Speciellt kul var idén med programmeringsmattan eftersom man då kommer bort från det stillasittande framför en skärm som annars blir, ett steg på vägen i att få barn att bli mer aktiva samtidigt som de använder datorer vilket jag tycker är en sund tanke!

Adress Jill Walker

Och så adressen såklart....

http://jilltxt.net/

Forskningsblogg

Den forskningsblogg jag har valt att följa är Jill Walkers blogg. Det känns kul eftersom man i skolan pratat mycket om henne och hennes gästföreläsning som hon hade förra terminen men som jag tyvärr inte hörde eftersom jag inte pluggade då. Därför är det roligt att få ta del av hennes material via hennes blogg.

Feedläsare

Här är en skärmdump på min feedläsare i Bloglines!

Seminarie 26/4

Seminarie med Mattias Arvola
Inför seminariet skulle vi läsa texten”Set of Principles for Conducting and Evaluating Interpretive Field Studies in Information Systems, MIS Quarterly, Special Issue on Intensive Research”. Dessutom skulle vi förbereda 2-3 diskussionsfrågor och skriva 1-2 sidor om dessa. Det är så jobbigt när man verkligen försöker förstå en text och förbereda sig men inte fattar vad texten handlar om! Även om man förstod i stora drag kändes det väldigt svårt att kunna ta ut bra diskussionsfrågor om texten. Jag gick till seminariet för att få klarhet i vad texten handlede om och hur man kunde applicera den på verkliga studier.
Mattias berättade om hur texten legat till grund för en fallstudie som han varit med och gjort tillsammans med en rätt stor grupp andra människor från skilda yrkeskategorier gjord på skatteverket.
Studien var ett projekt från skatteverket där man skulle ta fram olika beställningssystem som skulle verka effektivt för beställarna. Hur kan man som verksamhetsutvecklare använda sig av metodik från interaktionsdesign för att kunna göra bättre beställningar av informationssystem?
Första steget var att göra intervjuer (intervjustudie) med personal på Skatteverket för att få en informatorisk och historisk kontext. Man får då information om hur det ser ut på företaget, tekniskt och socialt, olika metoder man använder sig av, olika system etc. Man kan genom dessa intervjuer urskilja problemområden och möjligheter inom företaget. . Man får fram tre olika faser; problemfas, visionfas och implementationfas.
Problemfasen är där man befinner sig vid intervjutillfället.
Visionsfasen är hur det skulle kunna se ut då det är som absolut bäst.
Implementationfasen handlar om hur man ska förflytta sig från problemfasen till visionsfasen.
Hur ska man nu få verksamhetsteknikerna att använda sig av interaktionsdesign?
Man tog hjälp av SVID (svensk interaktionsdesign) för att få olika angreppssätt på problemet. Verksamhetsteknikerna får vara med för att titta och lära. Nu får Skatteverket själv agera och arbetet sätts igång i projektform.
I studien har man hela tiden försökt att gå från helheten ner till specifika delar för att sen gå tillbaka till organisationen och projektet igen man följer den hermeneutiska cirkeln. Man har också försökt att kontextualisera projektet både historiskt och socialt.
Ett problem som man fick under studien var det att man i interaktionen mellan forskare och deltagare tappat kontrollen över huruvida deltagarna förhåller sig lika till alla forskare. Lösningen skulle då kunna vara att få det mer personligt och mer kontroll över de olika situationerna genom att arbeta i mindre grupper, tex att intervjuerna sköts av ett team på 2-3 personer.
Ett annat problem är att man inte har bestämt vilka teorier man ska använda sig av och ha med.
Enligt Mattias hade han själv ändvänt sig av den här texten när han skulle ge sig in i studien där den då kan ses som en checklista för att se om man har tänkt på allt.

Seminarie 22/3

Seminarie 22/3 med Ken Knoespel
Seminariet var inte ett seminarie så som jag är van att det är. Ken Knoespel hade mer en föreläsning, men en väldigt intressant sådan. Det som var intressant var att han tog upp saker som verkligen berör oss som studenter. Han väckte tankar som jag inte tänkt på förut, så som att vi som studenter idag är med och utvecklar universiteten och högskolorna i deras utveckling och kommande utformning. Han fick en verkligen att känna sig viktig och betydelsefull där man satt i klassrummet. Han tog också upp vikten av våra tidigare erfarenheter som vi har, inte bara de vi har från utbildningar utan de vi har samlat på oss under livet. Just dessa erfarenheter gör den enskilda individen unik och dessa erfarenheter påverkar oss i hur vi ser på saker i vår omgivning.
En stor del av seminariet handlade om metodologi och hur vi ser på det, vad det egentligen betyder. Det var väl svårt att ge ett entydigt svar på det men metod kan t.ex. vara ett angreppssätt eller ett sätt att hjälpa oss när vi ska göra saker.
Ken talade också om ”hidden datas” där just ”hidden datas” är alla de saker som omger oss och som vi läser av och förstår utan att reflektera över det. Vi känner igen saker på ett visst sätt och kan genom det dra slutsatser. Han tog upp exempel i klassrummet vi satt i, vi förstår ju att det är ett klassrum för vuxna pga. Storleken på stolarna och borden precis som om det hade varit låga bord och stolar så hade vi automatiskt läst av det som ett rum för barn.
Det var ett väldigt intressant och engagerande seminarie som väckte en hel del tankar efteråt!

Seminarium 22 februari

Förra veckan hade vi ett seminarie som handlade om etnografi och etnografiska observationer.
Etnografi är en metod man använder sig av när man ska studera vardagen, vad människor gör och hur de handlar i olika situationer. Ofta har man beskrivandet i fokus, vad han/hon gör och vad betyder det för honom/henne och resultaten är tolkningar av det man sett och fått ta del av.
Ett problem som kom upp under seminariet var forskarens roll vid etnografiska observationer. Om man är på en helt offentlig plats så är man ju en i mängden och kan utföra sina observationer utan att behöva tillkännage sig själv som forskare. Min egen erfarenhet är dock att människor ändå reagerar om man sitter och tittar och antecknar. Vi gjorde etnografiska studier i MKV där vi tittade på hur människor reagerade på storbildsteveapparater i köpcentrum och fastän det är en offentlig plats så reagerade en del och tittade lite extra på oss som satt på en bänk och var så himla intresserade av omvärlden.
Om man som forskare ska göra sina studier på t.ex. en arbetsplats möts man av ännu ett problem, det att man måste komma in på arbetsplatsen och då ta kontakt med en ansvarig och då blir man ju ”en forskare” och inte en i mängden. Det är ofta därför etnografiska studier pågår relativt länge, för att man ska kunna komma in i gruppen man studerar och bli en del av den så att de andra känner sig avslappnade och beter sig som "vanligt".
Vi fick också läsa en text om Maria Nordmarks studie vid SOS Alarm där hon undersökt operatörernas arbete och hur stor roll den lokala kännedomen spelar. Där kunde man ju se att den ”tysta” kunskapen man har och som man kanske inte tänker så mycket på att man har spelar stor roll. I rollen som operatör på SOS Alarm kunde det ibland ha stor betydelse att man kände till området när man skulle guida ambulanser och poliser till olika ställen och tex. kunna bestämma en plats som två bilar kunde mötas på. Här kan inte datorer ersätta människan och den kunskap man har och jag tror aldrig att en dator kan ersätta människor helt men den kan vara ett hjälpmedel som kan hjälpa oss att bli bättre och underlätta för oss i vårt arbete och i vår vardag.